Nu har jag hunnit bli gudmor på ett vackert dop för lilla Vega. Det var väldigt skönt att få ett litet avbrott ifrån både studier och Östersund. Annars rullar allt på här uppe, pluggandet är igång och snön kommer nog även den snart.

På fredag ska jag på arabiskt bröllop, Mostafas kusin som ska gifta sig. Jag är lite nervös då det kommer komma ca.300personer om inte mer och jag vet att jag kommer bli upptvingad att dansa. Har övat lite med Mostafa men jag tror inte att det räcker på långa vägar. Har fått min klänning jag ska ha på mig och det känns som att man ska gå balen igen, då det är balklänningar som gäller för hela slanten =) Jag tror det kommer bli kul och jag ska försöka lägga upp lite bilder här sedan.

Jag är inte så bra på att uppdatera här, annat i livet prioriteras men ge inte upp hoppet för ibland så slänger jag in ett inlägg!

Kram på er.

Det fattas något i mig, kommer jag alltid sakna den biten? Eller kommer den sakta men säkert att minskas och saknaden kommer övergå till nån sorts lycka istället för en saknad och en längtan. En saknad och längtan som gör att jag känner mig ihålig. Det spelar ingen roll hur mycket folk älskar mig här, hur mycket kärlek jag får, lycka eller hur glad jag känner mig. Det fattas fortfarande något. Jag behöver ett nytt land med en främmande kultur, jag behöver känna mig levande en stund, jag behöver känna att jag gör något värdefullt. På senaste tiden har jag längtat tillbaka till Kenya så mycket att det ibland gör alldeles för ont, till människorna, rörelserna och känslan av att göra något för andra samtidigt som det ger mig så otroligt mycket.

Om man gör fler och fler saker i den stilen kommer man fastna i det då? Och alltid behöva göra det , eller kommer det dämpa smärtan i en och täcka igen hålet? Jag vill helst inte åka på allinclusive resor, jag vill lära känna landet och “kulisserna” bakom det hela, jag vill lära mig så otroligt mycket om mig själv också. Innan jag börjar plugga efter det här året så vill jag iväg på ytterligare en resa, kanske tillbaka till Kenya men även till något nytt land. Jag vill jobba med människor, jag vill ha ett utbyte!!

Jag tänker inte känna mig stressad till något än det jag vill i livet, jag gör mina egna val och jag gör precis det jag känner för. Jag lever bara en gång och jag tänker ta vara på mina drömmar och inte ångra mig senare. Så jag tänker ha ett bra år här i mitt älskade Östersund, med min underbara klass och sen tänker jag fundera ut på vilket sätt jag ska täppa igen hålet. Vilket land som ska hjälpa mig och om jag ska ta mig tillbaka till barnhemmet i Mombasa.

Jag vill känna att jag lever!

Idag åkte vi in för att förtidsrösta, måste säga att det kändes väldigt konstigt att rösta på Ica Maxi. Men nu har man gjort det också och kan bocka av det från sin “attgöra” lista. Nu är det gjort och det ska bli spännande att se vad resultatet blir sen. På Birka kan jag ju säga att röd/grönt vann överlägset mot alliansen..

Det börjar bli höst här uppe, kylan har smygit sig hit och likaså blåsten. Men det är så skönt, höstpromenader då man känner den friska luften för att sedan ta sig en kopp te och kurra ihop sig i en filt. Älskart! Dock är det inte lika kul när man måste gå ut ofrivilligt utan jacka för att brandlarmet har gått här på internatet. Men det fixade vi snabbt genom att ringa nattvakten som snällt kom och stängde av det åt oss.

Nu ska jag kurra ihop mig igen och kolla på en film.

Jag funderar på vad jag ska rösta på i valet. Vi hade debatt i skolan häromdan och det gjorde mig ännu mer förvirrad. Alla partier har lite som jag vill ha, kan man inte mixa ihop sitt egna parti? Jag värnar om miljön, invandring, flyktingar, jobb till ungdomar, fritidsgårdar osv. Jag får läsa på lite till och se vilka jag bestämmer mig för, vilket jag ändå inte kommer säga. Men visst är det svårt att bestämma sig för vilka som ska styra ens land. Höger eller vänster?  Ja, jag har ju någon vecka på mig att bestämma mig.

Förutom att jag velar mellan vilka jag ska rösta på så pluggar jag matte B, filosofi, psykosociala ämnen som stresshantering, droger m.m och efter lovet ska jag sticka mina egena vantar. =) Dessutom ska jag göra en distanskurs som går ut på att skriva, även om det gör ont i mig att det inte blir Afrika. Men tiden är inte rätt just nu, pengarna finns inte riktigt och inte heller vännerna.

Jag lever iallafall här uppe i norr och jag är lika kär i Östersund som jag alltid varit.

I tisdags bar första flyttlasset iväg till halmstad, jag och Linnéa tillbringade hela dagen där nere. Fick upp de flesta smågrejjer i lägenheten och städade ur den innan allt kom plats. Det är fortfarande en hel del kvar men eftersom hon fick den så sent så får vi ta allt då det hinns. Den är iallafall väldigt mysig och en bra första lägenhet tills hon hittar något annat. Igår flyttade hon ner så nu träffar jag inte henne förens i oktober på Vegas dop. Lägger upp en bild så ni kan se hur den ser ut men kom ihåg att inget är på plats än.

Imorgon flyttar jag upp till ett rum på 7kvadrat så Linnéas lägenhet känns som ett paradis för mig. Men jag ser fram emot det kommande året och tror att det kommer bli bra. Det är bara lite svårt att försöka få ner alla sina grejer i resväskor och man kan ju inte ta för många heller eftersom jag ska åka tåg. Det är rena pusslet att får ner allt som man vill och behöver ha med sig. Nu ska jag lägga i ytterligare än omgång tvätt och sen ska jag försöka packa ner allt.

Ha en bra dag!

Idag jobbade jag för sista gången denna sommaren och det kändes otroligt skönt! Nu har jag varit i Värnamo med Linnéa och mamma och storhandlat till hennes lägenhet. Alltid när hon köper saker måste jag köpa nått litet till mitt lilla rum på 7kvadratmeter, det finns alltid saker man kommer på att man behöver. Och detta året ska mitt rum blir riktigt mysigt för att jag verkligen ska få till en “hemma” känsla. Mostafa kommer väl skratta åt mig när jag visar allt jag inhandlat för att få till den perfekta myskänslan i rummet. Det kommer bli toppen!

Nu är jag iallafall fri som en fågel fram tills på måndag då skolan sätter igång. Och sen måste jag ju visserligen tvätta och packa innan jag åker eftersom jag gör allt i sista sekund. Men snart är jag uppe där jag hör hemma just nu i livet, sen vet man ju aldrig vart man hamnar. Men Östersund är en bra plats just nu och jag längtar.

Nu ska jag flyga till köket för att äta en bit, ta hand om er!

Idag jobbade jag på bäckaskolans fritids och det var ungefär ett år sedan jag jobbade på ett fritids. Tiden har bara srpungit iväg och jag hade glömt bort hur glädjande barn kan vara och hur glad man känner sig omkring dem. Givetvis finns det stunder då man bara vill lägga sig ner och skrika, för att de vägrar lyssna, skriker, springer runt och gör allt man inte får. Men att vara ny på ett ställe kan vara bland det bästa, de vill lära känna en och försöker hela tiden fånga ens uppmärksamhet. Självklart försöker de testa ens gränser också för att man är ny men det är då man får visa att man kan vara sträng också.

Barn har bland de roligaste kommentarerna och jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som sas idag eller vad jag skrattade så högt och ljudligt åt. Kanske var det när en pojke på 6år kom fram till mig och sa “mitt liv är slut” och jag svarade att det bara börjat men för att sedan försöka lista ut om han lekte nån slags lek som i tv-spel. Då man bara har ett x antal liv innan det är game over. Eller så var det åt en annan kille på 6år (som jag haft på dagis för 4,5år sedan, skrämmande vad tiden gått fort) som stod mitt emot en kompis som skulle fylla på mjölk ur ett mjölkpaket. Det var bara det att när killen hällde skvätte det åt alla håll och den lilla killen som stod mittemot började skratta och sa ” det SPRÖT över hela mig, såg ni hur det sprötade?”.  Tror ni att jag skrattade? =)

De säger alltid vad de tycker och vet knappt att ljuga existerar. Man ska alltid fråga ett barn om man vill ha ett rakt svar. Idag blev jag tillfrågad om jag kunde måla prinsar, prinsessor, liggande hästar och självpoträtt. Jag är ingen hejdare på att måla och klarar jag av att måla en streckgubbe är jag nöjd, men enligt dem är jag rena picasso! Vad man än gör så är det fint och alla vill att man ska måla åt dem, självklart gör man det med de självförtroendet de ger en =)

Det har varit en bra dag och jag är väldigt glad att jag ska dit på måndag igen. Detta behövde jag mer än jag visste om, jag hade glömt hur mycket glädje barn kan ge en när man inte känner sig fullt på topp. 5 av 5 prinsessor får dagen på jobbet!

En 6årig flicka målade av mig och såhär blev resultatet =)

 Den här ska jag mysa i till hösten i Östersund

Kände att det var nått fel då kroppen började kännas lite klen. Förkylningen började smyga sig på och sakta men säkert börjar man frysa trots att det är varmt ute. Feber! Där satt den. Peppa peppa så är den inte så hög än så jag ska nog med hjälp av min kära vän alvedon klara mig igenom jobbdygnet imorgon. Jag är ju vikarien, inte vill jag ha en vikarie för vikarien och dessutom finns det inte nån annan som kan hoppa in. Så jag tar mig i kragen och bestämmer mig för att inte bli sjuk, jag har inte tid. Men det skulle inte göra nått om Mostafa fick ta hand om mig på onsdag, bli lite ompysslad. Men det blir jag ju även om jag är frisk så jag kör på det! =)

Jag jobbar för fullt, det går i ett nu. Men det är skönt att ha något att göra och tjäna pengar. För det behöver jag så fattig som jag är just nu är inte okej! Sommar är underbart och på onsdag kommer Mostafa hit igen och ska stanna i 7hela dagar, som jag saknar honom. Det känns inte som att mycket annat hinns med mer än jobb och pojkvän denna sommar. Ska få träffa några av mina goingar i Uppsala om två veckor. Liza ringde från mombasa igår och vi hade 7underbara minuter då vi kunde prata, jag kan säga er att det är inte lätt att få ur sig så mycket på 7minuter som man vill men vi lyckades hyffsat bra =)

Och för er som inte vet så ska jag flytta upp till Östersund igen! Det blir ett år till på Birka och sen till nästa år så blir det högskola/universitet. Som jag velat hit och dit innan jag tog detta beslut. Men nu är det taget och jag ska tillbaka upp till mitt älskade Östersund igen. Det gillas!