Jag har inte tid.

July 19th, 2010

Kände att det var nått fel då kroppen började kännas lite klen. Förkylningen började smyga sig på och sakta men säkert börjar man frysa trots att det är varmt ute. Feber! Där satt den. Peppa peppa så är den inte så hög än så jag ska nog med hjälp av min kära vän alvedon klara mig igenom jobbdygnet imorgon. Jag är ju vikarien, inte vill jag ha en vikarie för vikarien och dessutom finns det inte nån annan som kan hoppa in. Så jag tar mig i kragen och bestämmer mig för att inte bli sjuk, jag har inte tid. Men det skulle inte göra nått om Mostafa fick ta hand om mig på onsdag, bli lite ompysslad. Men det blir jag ju även om jag är frisk så jag kör på det! =)

Och för er som inte vet..

July 18th, 2010

Jag jobbar för fullt, det går i ett nu. Men det är skönt att ha något att göra och tjäna pengar. För det behöver jag så fattig som jag är just nu är inte okej! Sommar är underbart och på onsdag kommer Mostafa hit igen och ska stanna i 7hela dagar, som jag saknar honom. Det känns inte som att mycket annat hinns med mer än jobb och pojkvän denna sommar. Ska få träffa några av mina goingar i Uppsala om två veckor. Liza ringde från mombasa igår och vi hade 7underbara minuter då vi kunde prata, jag kan säga er att det är inte lätt att få ur sig så mycket på 7minuter som man vill men vi lyckades hyffsat bra =)

     

Och för er som inte vet så ska jag flytta upp till Östersund igen! Det blir ett år till på Birka och sen till nästa år så blir det högskola/universitet. Som jag velat hit och dit innan jag tog detta beslut. Men nu är det taget och jag ska tillbaka upp till mitt älskade Östersund igen. Det gillas!

Utvilad.

July 4th, 2010

Första dagen på länge som jag inte ställt klockan på morgonen eller blivit väckt av byggarbetare. Så otroligt skönt att känna sig utvilad. Jobbade nämligen mitt första pass som personlig assistent igår, det var ju ett år sedan nu men allt kom tillbaka väldigt fort och det gick bra. Ska jobba ett dygn imorgon också och som jag trivs på det jobbet!

Idag ska jag ut till min kusin Linda för att få lite ordning på alla mina tusen tankar. Hon ska hjälpa mig att komma till ro lite grann och sen får jag ju ännu en gång pussa på Vide och Vega. : ) Och vilket väder det är dessutom, alldeles underbart.

Hoppas att ni får en underbar dag ni med .

Kram Sandra

..till alla mina fina vänner. Jag känner verkligen att jag har så underbara människor runt omkring mig. De som både ger och tar och som jag känner en trygghet med. De som alltid står vid min sida och hjälper mig i både svåra som lätta situationer.  Jag är verkligen glad att jag har er allt, ni vet vilka ni är. Så det är bara till att känna er träffade =) Jag hoppas att även jag lyckas med att finnas för er och ge er en trygghet med mig.

Igår träffade jag Vega för första gången och hon är nu 6veckor gammal. Så liten så liten. Alldeles för söt och hon kommer bli precis som sin bror. Sötast i världen :) Linda och Jonas vill att jag håller henne när hon döps och blir hennes Gudmor/Fadder, vilket jag gärna gör. Nu får jag en liten uppgift i livet och jag ser fram emot att följa Vega. 

Imorgon kommer Mostafa hit och jag kan knappt bärga mig. Räknar redan ner timmarna och ingen kommer vara lyckligare än jag när han glider upp på bygatan. =) Sen blir det lite midsommarmys på Visingsö.

Jag är så lycklig!

När kroppen säger ifrån.

June 15th, 2010

Jag tror att kroppen sa till igår att nu får jag ge mig. Jag stressar mig just nu igenom vardagen och lever för kommande veckor. Jag tänker hela tiden att snart får jag vila, men sanningen är den att jag inte har vilat sen jag kom hem från Afrika. Allt har gått i ett och jag har trott att jag ska klara det. Till viss del gör jag väl det också men nu stressar jag inför hösten, inför kommande besök, inför jobb, inför hur jag ska hinna med allt och att tiden inte räcker till.

Jag måste sluta göra förhastade saker som att skicka ett sms om att jag kan jobba hela juni innan jag ens har hunnit tänka efter hur mycket jag egentligen har inplanerat. Men det är inte heller lätt att säga nej när det gäller jobb på sina föräldras företag, man känner en skyldighet och säger därför ja fast man har alldeles för mycket att göra. Stressen växer då ännu mer och man försöker tänka igenom varje dag, planera varje liten timma av varje dag med allt man ska hinna med.

För att inte tala om stressen inför hösten. Ska jag göra ett år till i Östersund, den psycho-sociala linjen? Ska jag jobba, spara och resa? En språkresa nånstans kanske? Flytta till en annan stad och söka jobb, för visst längtar jag efter en lägenhet? Jag vet ju att jag ändå kommer vara i Östersund till och från för att hälsa på Mostafa hur det än blir. Och det är också nått som tär på en, att veta att vi kommer ha distans och inte veta hur mycket vi kommer träffas.

Ni vet hur man försöker prata med sina föräldrar om råd, men det slutar i kallabalik. Egentligen är det ju bara upp till mig hur jag vill göra, men någonstans lyssnar man ändå på vad de säger. Nu vågar jag knappt öppna munnen utan låter istället mina tankar sväva runt i mitt huvud. Jag blev så ledsen när de inte ens frågade “hur har du haft det?” , jag som är van vid att berätta allt för dem vågade knappt öppna munnen. Det är också nått som ligger och gnyr, har jag gjort nått fel? Måste det bli såhär? Jag tänker att tiden kommer lösa allt, men hur lång tid kommer jag orka med det?

Som ni förstår har jag mycket i tankarna hela tiden och jag stressar mer inombords än utombords. Igår smällde det till när jag och Ellen skulle gå runt sjön, jag blev illamående och fick sån inre magvärk. Jag trodde att jag ätit för lite så jag åt när jag kom hem men det släppte inte och natten blev lång. Ont i magen, illamående, hjärtat i rusning och ett evigt vridande. Det gick inte att somna, kroppen sa ifrån. Jag borde fattat att det var stress när jag natt efter natt drömt mardrömmar nu det senaste. Jag måste lugna ner mig i mitt tänkande och jag måste kunna säga nej utan att få skuldkänslor. Det är inte mitt ansvar, det är inte min skyldighet.

Mys alla dagar!

June 13th, 2010

Har varit och myst hemma hos Linnea Carlsnäs en sväng idag. Det var roligt att träffa henne igen. Annars i helgen har jag hunnit med studentfirande av min kusin Sara och har även jobbat en dag på chaparral. Kan väl säga att till en början  har jag aldrig känt mig så felplacerad men det gav med sig efter ett tag och sen trivdes jag i min cowboyhatt :)

Mamma har fått dille på jordgubbar även detta året så nu flödar det av den varan. Men man får akta sig så man inte tar för många så hon blir utan till frukost. Men jordgubbar är ju sommar, det är ju bara så.

I veckan ska det fixas lite inför helgen då Sanne, Sara och Banno kommer till mig! Vad jag längtar efter de goingarna. Det blir några fartfyllda dagar och sen hoppas jag på att Mostafa kommer ner till mig. Jag tror på några riktigt bra veckor innan jag börjar jobba!

Dagen skratt:

Säger hejdå till Linnea och hon säger “hejdå på er”. Va? :)

Hjärtat.

June 10th, 2010

  Är nyss hemkommen från några underbara dagar i Uppsala. 

   

      

      

  

             Jag är så kär.

Travel Drivel – inget struntsnack

Av Johan Wallén

iPHONE-APP Travel Drivel är en kombination av reseplanerar och -dagbok, som utnyttjar iPhone gps och ett smidigt gränssnitt för att göra det lätt för vänner att följa din framfart.

Brukar du använda sajten Resedagboken när du är ute och reser? Då är Travel Drivel något för dig. Det är en resedagbok och reseplanerare i ett. Programmet håller med hjälp av gps:en koll på var du är och du kan själv, när som helst lägga in anteckningar och bilder som knyts till din position. Du kan även skriva in planerade resmål.

Hela kalaset går att följa på traveldrivel.com/ditt profilnamn. Där kan släkt och vänner se var du är, vart du varit och se vad du skrivit och fotat. Tyvärr kan även vem som helst följa dig för det finns inget sätt att till exempel lösenordsskydda din profil.

Travel Drivel har potential. Det är ett smart sätt att skriva resedagbok och eftersom det baseras på gps-position behöver du inte ha internetuppkoppling när du använder det, utan du kan vänta tills du kommer till ett internetcafé med wifi för att synka dina positioner.

Men det behöver lite finslipning. Det är svårt att placera ut kartnålar och fotoposter med precision och det vore kul med fler funktioner. Men sju kronor är det lätt värt.

Länk: korta.nu/5bc5
Version: 1.1.3
Pris: 7 kr

Betyg:

 
 
Det är min kusin och hans kompis Markus som har startat detta till iphone.
Stolt som tuppen är jag :)

Hemflyttad för en stund.

June 1st, 2010

Vad fort man landar när man väl kommit hem, eller så är det bara så att allt går för full rulle så man hinner inte tänka. Är iallafall hemma i Gnosjö nu, hemflyttad för en stund. Träffade min fina Petra igår, hon bakade rabarberpaj och sen tog vi bara igen massa tid. Saknat henne en hel del och det var riktigt härligt! Idag fick jag hoppa in på Allpack, har jobbat hela dagen och ska jobba resten av veckan. Mycket bra! För jag behöver pengar… aldrig varit såhär fattig.

Annars försöker jag få ordning på mina tankar inför hösten, jag har som vanligt tusen ideér och borde egentligen låta tiden avgöra lite. Jobba här hemma, spara pengar och åka till Afrika nästa år igen? Flytta nånstans och jobba? Plugga lite mer ämnen? Förvirringen är stor.  Just nu lever jag bara för nästa år och glömmer leva för dagen. Skärpning Sandra! På lördag åker jag iallafall till Uppsala för att umgås med min finaste. Längtar så efter att få skratta med honom, krama honom, pussa och bara vara nära. Habibi!

/Sandra

Dikt till klassen innan julavslutningen 2009.

24augusti vi Afrikalinjen börja och då vi inte förstod hur mycket vi skulle sörja.

När alla några veckor på lov åker hem och det dröjer ett litet tag innan vi ses igen.

Men åter till de månader som gått och tänk vad mycket vi fått.

Annki och Sven måste fått sig en chock när de mötte denna skock.

När vi börja med att kolla in varenda kille och den första av dem var Wille.

Leebyxan, tårtan och snyggpontus kom in i bilden ett tag och vi prata om dom varje dag.

Vi till och med en lektion i besatthet fick och en liten verkan den gav för den var väldigt chick.

All besatthet fick för ett tag ett slut och jag fattar inte hur Danne och Hannes med oss orkat stå ut.

Men månaderna har givetvis handlat om så mycket mer och det är var våra underbara lärare oss ger.

Kunskap, sråk och en vilja att förändra världen, så ja era budskap har kommit fram under färden.

Men vi behöver en paus från allt tungt och under jul passar vi på att ta det lite lugnt.

Med paus från Birka innebär utgångar, skratt och sång, listan över roliga minnen kan göra väldigt lång.

Kvällar vi i vårt fina kök haft och utbytt våra livshistorier över ett glas saft.

Mycket har dessa månader givit och nära vänner vi blivit.

När vi ses nästa gång 22januari klockan fem, så kommer vi inte behöva längta hem.

Vi har varandra och ska nu skapa mer minnen i ett land där vi får använda alla våra sinnen.

Vi i Afrikalinjen är bäst och det utan protest! Så ja vi åker hem över jul men när vi ses igen ska vi ha lika kul.

Puss på er mina fina vänner, min fina klass och kom ihåg gula kortet, pengar och pass.

Dikt till klassen innan sommaravslutningen 2010

Ingen glömde pass, pengar eller sitt gula kort och till Afrika kom vi smidigt och fort.

När vi kom fram till Savelberg efter första åket i för oss ovan trafik var vi lättade över att inte blivit lik.

Efter några dagar tyckte vi att vi var säkra nog att ge oss in i matatus värld men oj det blev en omständig färd.

Då de fick ta bort sin linjeskylt och leta sig hela vägen hem dit vi bodde och vi var nog inte så säkra än som vi trodde.

Mycket mer under resan hände och olika känslor vi kände.

Martin som ständigt var så jävla sur, Siri som önskade att varenda apa satt i bur.

Projekt som krångla men några av oss fick iallafall hångla.

Bussar som var sönder, en del som drack hembränt hos bönder.

Masai Mara som vände ut och in på våra magar, vi blev sedan sjuka i flera dagar.

Hells Gate vi kämpa oss igenom med tårar och svett och Annki som sagt att det skulle vara lätt.

Babianer som intog toan med storm, tur att fit africans innan fått oss i form.

När Banno säger till Sven att tusker är gott, har hon hört. Trodde vi alla att det för vår del var kört.

Vi klarade där att i tio veckor vara även om vi en del motgångar fick klara.

Nu är vi hemma i Sverige igen med huvudet fullt av tankar, jag är glad över att vi har varandra att prata med när de extra hårt bankar.

Vi har spelat upp en teater som folk har gillat mycke, men kan man annat än att om oss fatta tycke?

Det var inte bara teatern som sa klick utan några av oss våra killar fick.

Nu är det snart slut på vårt fina år och det kommer fällas en och annan tår.

Men tänk vad mycket vi får med oss, fjällvandring, skidor, stjärnklubb, skratt, dans på 7kvadrat, vänner, två nya föräldrar, en resa, utekvällar och många fler minnen förstås.

Vi får inte glömma bort att le över vad detta året har gett, 09/10 kommer alltid kännas så rätt!

Ni är vackrast i världen och världen är vackrast i er!